Tantvarning

Jag och herr T har en lyxig weekend tillsammans hemma i vår stad utan barn. Dom är hos sin mormor i Värmland och har varit där en längre tid nu.

Känner mig helt plötslig halv utan allt tjat och alla förpliktelser. Inga svettiga små pannor att pussa på innan man går och lägger sig. Inga syskonkonflikter att reda ut var och varannan minut... Det känns konstigt.


Fast innan saknaden kände man att det skulle bli så skönt med lite ledig tid. Tid att ladda batterierna och göra grejor man aldrig har möjlighet att göra annars.

Gå på bio (har gjort...)

Hälsa på alla vänner (en har det blivit)

Träna när man vill (bara för att jag kan vill jag istället aldrig)

Gå på krogen... (har inte haft lust) mm. mm

Idag tänkte jag och herr T att vi skulle lyxa till det och gå ut och äta på ett av stadens etablissemang. Vi gjorde faktiskt slag i saken, åkte in till stan vid åttarycket, beställde mat och en varsin dryck. Åt. Drack. Pratade lite. Vid tio var vi hemma igen. Och tyckte det var skönt att vara hemma.