ÄNTLIGEN!

Jag kommer från en stad där det produceras snacks av ett visst sorts märke så egentligen borde det väl vara skottpengar utfästa på mig för att jag skriver det här. Men - skit samma - jag gör det i alla fall....

TACK ESTRELLA FÖR ATT NI HAR DEN GODA SMAKEN ATT ÅTERINFÖRA SALT & VINÄGER CHIPS I SORTIMENTET!!!!

Tacktacktacktacktacktacktaccktacktacktacktacktack!!!!!!!!

Jämförelsernas jämförelse?

Sedan ett par dagar tillbaks går jag ju hemma och "vilar upp mig". I ett nyinflyttat hus innebär det fix och plock och organisation och flytta hit och - näe flytta tillbaks...
Igår tog jag ju dock en liten paus och satte mig i soffan med en kopp te och tittade på förmiddagstv... ganska nice faktiskt.

Oprah var på... hon hade diverse gäster och avslutade med att presentera det nya boy band undret The Jonas Brothers (aldrig hört talas om....)genom att jämföra dom med.... just det THE BEATLES!!!!
Som båda mina barn säger: Oooooohhhhh Maaaaaj Gåååååådd!!!!

Kändisgraviditeter.

Det här med kändisar som blir gravida är ett fenomen som inte upphör att fascinera mig. Hur bär dom sig åt? Är det en speciell kurs man måsta ta för att klara av att gå igenom en graviditet på samma sätt som en Hollywoodkändis? Jag menar, ena dagen har dom precis blivit gravida, nästa dag har dom fått ungen.

Dessutom har dom återgått till sin jävla size zero efter två veckor och struttar omkring på beachen i stringbikini eller genomför ett triatlon i lite tajta träningskläder...

Skulle fan i mig inte bli förvånad om Brittans lillasyster klämmer ut nummer två (som hon PRECIS har blivit gravid med enligt skvallerblaskorna) innan jag hinner få fram den här klumpen i magen som gör mig oformlig och orörlig och som jag har gått och kånkat omkring på i snart 8 månader.. SKULLE INTE BLI FÖRVÅNAD!!!!

Men som man säger, only in Hollywood folks...

Hur fungerar min hjärna och vraför?

Igår var en rebus och problemlösardag av stora mått. Satt hela eftermiddagen på en rätt tråkig informationsdag på Folkets Hus. Föreläsarna bara malde på och intresset att lyssna aktivt avtog. Framförallt på sista bänkraden där jag och några kollegor satt och betedde oss precis som om vi hastigt och lustigt var förflyttade bakåt i tiden. Till högstadiet ungefär.

Vi började göra rebusar åt varandra. (Ok, jag erkänner, har inte tillräcklig hjärnkapacitet för att komma ihåg en rebus jag sett en längre tid, men jag deltog iaf i lösningen av dom)

Dom första knäckte jag och kollegan till vänster rätt snabbt... dra ett streck och det blir en bil : X8LX8L......

Den andra löste kollegan till vänster helt själv: Dra tre streck och det blir en bil... ( det skulle bli en sak som inte går att fixa med tangentbordet....) sparar den till maken...

Den tredje löste jag helt själv BVAVAVAB... Inga problem liksom....


På kvällen när jag kom hem och terroriserade mina kära sambosar med dessa rebusar fick jag ett problem tillbaks att lösa: Du har 12 kulor och en balansvåg, en kula väger mer eller mindre än dom andra. Du har tre vägningar på dig att ta reda på vilken kula och om den väger mer eller mindre än dom andra..... HÄR VAR JAG HELT LOST!!!!! Inte en Janne att jag klarar av att tänka så...


Nu vet jag fortfarande inte lösningen och det kan mycket väl vara så att det är en helt sjuk lösning, men vad jag vill komma åt är VARFÖR klarar jag av att lösa snuskrebusar men inte logiska klurigheter??? Vavavavavavavavavavavav????? (Apropå ovanstående rebus...)

Förstår inte...

...hur en del kvinnor gör för att se så där super duperkvinnliga ut. Är det så enkelt att antingen har man det eller så har man det inte?!

Sportsmanship...

Var på ett lokalderby i basket härmodagen.. Jag vet, jag är förvånad själv!!!!! Blev medbjuden av en omtänksam väninna som tyckte att jag borde komma ut lite och se mig omkring istället för att bara sitta och zappa framför kanalerna..

Matchen i sig var väl helt ok. ( Vill här bara flika in att det är förvånansvärt många inhemska talanger som frontas i ett elitserielag i basket nuförtiden... Notch notch, know what I mean..)
Hemmalaget gjorde en stark inledning av matchen och ledde en bit i in första quartern (som för övrigt bara är tio minuter. Weird!) Sen var det ett jämnt tapp resten av matchen..

Nåväl, nu var det ju inte matchresultatet rubriken syftade till, utan sportsmanship. Eller rättare sagt, den totala fucking bristen på detsamma! Jag hör förmodligen till ett utdöende släkte som uppskattar en snygg prestaiton inom idrotten oberoende av klubbtillhörighet, nationalitet eller whatever. Under denna matchs gilla gång kan jag ärligt säga att det inte var en enda hemmasupporter som applåderade uppskattande åt något som motståndarlaget gjorde. Tvärtom, man buade, klappade, ropade, skrek i störande syfte varje gång klyktattarna ( ;-) ) gjorde något najs... Vid straffkast kunde man absolut inte höra en knappnål falla. Nu vet ju inte jag om detta fenomen är detsamma för allas hemmapublik... Kan mycket väl vara så. Och avslutningsvis; Men ändå...

Spelar ingen roll...

Hur mycket pengar Hugh Hefner har.. Skulle ALDRIG ALDRIG ALDRIG strippa inför en gammgubbe med gubbsjuka... Inte för att jag tror att han skulle vara så intresserad av vad jag har att komma med.. I jämförelse med Pamela.
Och nu kommer jag återigen att använda min äldsta dotters favorituttryck: Men ändå...