Senaste tillskottet

Här är några bilder på familjens senaste tillskott, Lycke.
Född 08-12-26 00.05, 52 cm, 4070g.

Dan före dan...

och idag började jag packa den lilla väskan. La ner ett ombyte som går lite i rosa och ett lite mer neutralt. Det var ju ändå bara med 99 procents säkerhet som doktorn sa att det var en liten tjej... Vill verkligen att det ska sätta igång nu. När man är mitt uppe i det så finns det ju ingenstans att ta vägen liksom. Det är bara att bita ihop och göra det.

Nu i väntans tider kan man helt plötsligt glömma bort det som komma skall och plötsligt översköljas med en ångestvåg, visst jävlar ja, det var ju det jag måste göra också. Ingen utväg. Helvets fan vad ont det kommer att göra. Hoppas det går fort bara.

Fast näst mest av allt hoppas jag att det INTE blir imorgon. Jag vill också vara med och äta all god julmat. Mitt sista svull utan några som helst betänkligheter. Det gör bara gott dit det kommer. Vi är ju två som ska ha näring.. bla bla bla...

Mest av allt hoppas jag att allt kommer att gå bra och att vad det nu än blir som kommer ut kommer att vara friskt och älska sin mamma!

Hur en dag obemärkt passerar förbi:

Upp till alarmklockan redan kvart i sju. Fixa dona greja inför julavslutnigen i kyrkan. Därefter följer två intensiva timmar med barnkör och musikanter framförandes julevangeliet. Gottigottfika hos govänner. Sen är klockan typ halv tolv och man har inget på schemat resten av dagen. Tvätta en maskin. Läsa lite. Tända några värmeljus. Läsa lite. Gå på toaletten. Oja sig över sammandragningar. Läsa lite. Lösa ett korsord. Dammsuga. Fundera över julkalppsinköp. Gå till affären. Laga mat. Äta. Ta hand om tvätten. Hälla lite klorin i vasken. (ajajajaj) Kolla på spåret.
Skriva ett blogginlägg. Zappa framför tv:n. Gå och lägga sig.


Vad ska man säga?

I morgon är en annan dag.

Mystiska affärskombinationer..

Här i den nya stan jag bor i fins det lite trevliga affärer i centrum som man kan gå och strosa i medan man väntar på att, tja, tex en liten bebis ska behaga komma... Det blir lite dyrt kanske, men va fan, man lever only once! Under mina strövtåg i stadskärnan har jag nu hittat en, för inte så länge sen, helt otänkbar affärsidé.

En idé som tydligen fungerar bra nu, för det verkar som om affären är välbesökt av vitt skilda klientel.

Vad för sorts affär det är?!

Begravningsbyrå/inredningsbutik/antikvitetsaffär...

I rest my case.

Lycklig lycklig lycklig

Efter flera veckors verklig ångest och längtan efter vinter kom den så äntligen - snön... Förmodligen är den borta igen till veckan, men jag har passat på att njuta av den de dagar den har varit här och hälsat på. Igår tog jag och en väninna en promenad i skogen där kramsnön låg orörd. Det knarrade så där härligt under skorna och jag kunde inte låta bli att göra en och annan snöboll och prickkasta mot elljusstolparna med jämna mellanrum. Trött i benen, men glad i hågen, gjorde jag en snölykta på bron och tvingade barnen och maken att göra en stor snögubbe på framsidan av huset. Är det snö så är det.

Idag styrde jag upp en skidtur runt 2,5 km:s spåret. Ingen ville egentligen åka skidor, men alla följde med bara för att göra mig lycklig. Mycket gnäll och en del vurpor senare kom vi då tillbaks till starten, lastade in skidorna i bilen och drog till den lokala pulkabacken, aka Bränningebacken. Ser inte mycket ut för världen, men barnen åkte ner och gick upp, åkte ner och gick upp. Jag stod och tittade på och kände mig - lycklig. Sen hem till hemmets lugna vrå, tända stearinljus en masse och sitta i tv soffan och kolla upplösnigen på herrarnas 15 km klassisk i Davos. Svensk seger - kan det bli bättre???

hjärnspöken

Observanta läsare av denna blogg har förmodligen lagt märke till att vår granne har hundar som skäller på morgonen, på förmiddagen, vid middagstid, på eftermiddagen och på tidiga kvällen...

I morse väckte jag herr T och yttrade ännu en harang som ej går att pränta ner i skrift utan att datorn får härdsmälta... Herr T tittade yrvaket på mig, konstaterade att klockan bara var 06.00 och att jag har DRÖMT mig vaken genom hundskall....


Jag har alltså DRÖMT att hundarna börjat skälla och vaknat av detta. Hoppas ni förstår hur det verkligen är här nere på dagarna i detta förbannad hundliv.

Walk of fame

Igår när jag gick på upptäcksfärd på den nya stadens bakgator mötte jag en man som hälsade på mig som om han verkligen kände mig.

Han måste ha tagit fel.

Irritation och trötthet -

is my middle name. Over and out.

Min Gud har övergivit mig?

Har varit på blixtvisit hos mamma i staden jag föddes och växte upp i. Skulle hämta barnvagnen som behövs inför den stundande nedkomsten om en sisådär 12 - 26 dagar..... Skulle bara stanna över natten och sen bege mig hem igen eftersom en mors plats är vid sina barns och sin mans sida.. (hahaha) Äldsta dottern skulle spela upp och det vill man ju inte missa... Men ÄNDÅ... Hade vissa förhoppningar om att få sova ut på morgonen utan att behöva sköta markservicen inför avtåg till skola. Bra så. Det slapp jag. Men döm om min förvåning när de nyinflyttade grannarna två hus bort en sisådär kvart i sju beslutar sig för att: SLÄPPA UT DEN FÖRBANNADE HUNDEN SOM SKÄLLER SOM OM DEN GICK PÅ SPEED I DEN EGENHÄNDIGT FINURLIGT EFTER KONSTENS ALLA REGLER BYGGDA HUNDGÅRDSHELVETET!!!!! ARRRGGGHHHH; JAG BLIR VANSINNIG!!!! HATAR HUNDAR!!!!!!!! Ville bara säga det.