Poesi, rävsaxar och examina

Igår, eller mest i natt var vi på examensfest. Jag (tror) jag glömde att berätta för T hur imponerad jag är av hennes insats. Själv har jag också en akademisk examen men det är liksom inte samma sak. Jag hade inga barn att ta hand om när jag pluggade och dessutom hade jag lön under tiden så jag slapp att jobba extra.

Respekt T!

Idag är vi lite bakis, som vanligt Y mer än jag. Hon förklarade med dagens första ord vad det berodde på. Jag hade... "stört henne med snarkningar och inte reagerat på sparkningar". Det stämmer säkert för förutom att jag var berusad så är det en massa pollen i luften som gör att jag blir tät i näsan. Men vilken poesi....Regina Lund siktade ett tag på att bli poet. Jag vet inte om hon gav ut nån diktsamling nån gång eller om hon fick tipset att låta bli. Hon var vid den tiden tillsammans med Thåström. Nu också kanske. Han har ju diktat en och annan text med känsla och mening men Reginas poesi var i klass med frugans i sömndruckna bakispoesi. Här kommer rävsaxen in i bilden. Hur han än svarar när Regina kommer ut från skrivarkammaren och frågar

"Jocke, hur låter det här det då? - Vi skall aldrig mera ensam gå, svanar två" så blir det fel.

Fan vilket dåligt inlägg det blev. Jag får skylla på att jag bakis jag också.