Dagens åsikt

Idag har mina åsikter censurerats av Y så det enda jag önskar idag är fred på jorden. :-)

Glad och ledsen på samma gång

det kan man vara, absolut. Det händer verkligen skitmycket i min lilla familjs liv just nu. Beslut som ska fattas, praktiska grejer som ska fixas, känslor att tampas med, saknad och längtan. Spänning och oro...

Avsked ska tas, nya band ska knytas... man slits mellan hopp och förtvivlan.. men som den värmlänning jag är lever jag efter mitt alltid närvarande motto att: dä årner säj! ( det ordnar sig alltså...) Och det gör det ju alltid, hur det än blir.

och det där med att kasta sig ut i det okända och skaffa nya vänner... det får nog bli så. och det blir bra!

Vänner.

Jag har alltid varit av åsikten att vänner är något som man har för livet. Oavsett vart livet tar vägen med en. Men kanske är det inte så. Kanske är det så att man i vissa fall växer isär. Att man inte har något gemensamt längre. Att man börjar irritera sig på varandra. Att man har diametralt olika åsikter om saker. Kanske är det så sorgligt att man får ta steget ut i det okända och hitta nya vänner...

Nu ska inte mina riktigt goa vänner ta åt sig av detta. Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag komer att sakna er enormt mycket när vi inte längre kan ses när vi vill på ett enkelt sätt. Får väl skaffa klippkort på SJ. Kram på er.

Paramountjournalen..

- hör och ser allt. Det kallade min käre far min kära mor. Och det med rätta. Det min mamma inte hade/har koll på i sitt hem med dess omgivning är inte värt att veta. Hon styrde hemmet med järnhand.

En gång, även detta för länge sedan, var mina ärade föräldrar bortresta. En bussresa till dom nordligaste delarna av Sverige. Denna resa inföll med midsommarafton, vilket naturligtvis passade ypperligt bra med att ha en ff fest i villan på Åsen.

Festen förlöpte relativt stillsamt. Ett oansenligt tumult utbröt vid ett tillfälle och naturligtvis sammanföll detta med ett telefonsamtal från typ Noppikoski... "Hur har ni det?" Tumult tumult tumult i bakgrunden. Min äldre och klokare syster fann en förklaring som jag inte kommer ihåg idag men som köptes av modern. "Är Y där?" "Nej, hon har precis gått ut en liten runda.... Hon kommer snart"

Så långt gick allt bra. Inget gick sönder på festen och inget sölades ner. Däremot råkade jag i min glädjeyra få till en liten snärt i handleden vid toaspolning så att knoppen snurrades av och följde med ner i djupet.... Arrrggghhh....

Nästföljande vardag var det jag som begav mig till den enda affären i stan som förde toalettillbehör, på jakt efter en knopp som det absolut skulle stå IFÖ på! Och ser man på, dom hade en sån till övers som jag dessutom fick helt gratis! Dock i mikroskopiskt annorlunda utförande...
Glad i hågen begav jag mig hemåt och monterade på miraklet på toastolen. Sådär ja, det kommer hon aldrig att märka. Home safe liksom.

Föräldrarna kommer hem. Ta mig fan om det dröjer två minuter innan jag hör moderns ljuva stämma från badrummet. "Men, vad har hänt här? Varför är det en ny knopp på toaletten?"

Här skulle jag ju kunna ha medgett att det hänt en liten olycka vilken av de festfria dagarna som helst. Men, skuldkänslan var alldeles för stor. Det kändes som om hela min värld rasade samman. " JA, jag erkänner, vi HADE fest här på midsommarafton och jag RÅKADE spola ner knoppen. FÖRLÅT mamma, det ska aldrig hända igen!!!"

Hunger

För länge sen hade jag en diskussion med en kompis där jag intog den för honom främmande inställningen att jag gillade att vara hungrig. Jag uttryckte det som så att man kände sig piggare och mer vaken och se vad jag läste i DN idag. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=767691.
Jag ligger 20 år före min tid :-)

Argusögon

För länge sen, när jag var ung, skule jag gå till gynekologen i min lilla hemstad för en rutinkontroll. Dr Gynekolog var en polsk kvinna av den gamla skolan. Ingen bullshit eller silkesvantar. Rakt på sak och inget hymlande.
När jag då ligger där obekvämt uppfläkt i stolen och tittar på en plansch över något jävla maya tempel (återigen...) säger hon på bruten svenska; du har svamp på foten... hrmmm var det där ditt fokus skulle ligga?! Men, fine, jag hade haft lite problem med den där tån en längre tid pga idogt idrottande, blånagel, pålagring osv... Så förutom roundupcheck i de undre regionerna fick jag ett specialnagellack som fixade min svampproblematik på nolltid...


Nu har jag varit i New York och tänkte för en gångs skull få en manikyr. Den första i mitt 37-åriga liv dessutom... det kostade ju nästan ingenting. Så, jag går in till denna Koreanska kvinna som bott i NY i 16 år, som hade en syster i Spanien och därför visste att det var fint i Sverige. Hon kastade en snabb blick på mig när jag satt där med fingrarna nedsänkta i någon härlig mjukgörande blå vätska och sa: You need fixing of eyebrows also! Ok, who am I to argue liksom...

Damn, she was good!