Ord

Läste på min fiakrast idag att män i snitt använder 7000 ord per dag, medan kvinnor använder 20 000... hmm det blir en differens på 13 000 ord... Vad är det vi kvinnor säger och vad är det männen håller för sig själva?!

Igår åt jag lunch med herr T. Vi fick dela bord med två herrar eftersom lunchhaket var överfullt och gäster stod i kö och väntade. Efter avslutad måltid himlade herr T med ögonen och uttryckte ett visst förakt över att de två herrarna bredvid oss hade fört ett typiskt kvinnligt samtal. Jag försökte få honom att förklara vad han menade och det enda han hade att komma med var att dom varken pratade om det ena eller det andra och aldrig kom fram till något avslut. Samtalet var en enda lång spekulation...

Ibland kan herr T också uttrycka förundran över hur jag vet så mycket om folk i vår stad. Folk som jag egentligen inte känner utan bara vet vilka det är... Jag tror det kallas nyfikenhet, intresse eller bara vanlig medmänsklighet...

Har inget svar på frågan om vad som gör differensen så stor på manlig och kvinnlig svada. Tycker bara det är ett intressant fenomen. Om någon har en teori, var vänlig dela med sig.

Aborter

Det här med aborter är ingen enkel fråga. Antingen ser man fostret som en klump celler o då är det ju helt OK med aborter eller så ser man det som en människa och då är det mord. Ytterligheterna ligger mellan att tycka det är en människa från den stund sammansmältningen sker till första hela cellen och hävda att det blir en människa först i födelseögonblicket. Min, de flesta andras och svensk lagstiftnings uppfattning ligger någonstans däremellan.
En kyrkans man, jag vet ej hans namn, tycker att kristna väljare skall bojkotta KD i nästa val då dess ledare ställer sig bakom ett förslag att utländska kvinnor skall kunna komma till Sverige och göra abort. Hur tänker han? Om han uppmanade till bojkott för att KD är positiva till abort vore väl en sak, men så är det inte. Det är de utländska kvinnorna som är problemet. Alltså måste han tycka att foster i en viss ålder i utländska kvinnor är barn medan de i svenska kvinnor är cellklumpar.
Vad skall man säga, ännu en av kyrkans män har visat vad dom står för....

Saker man gjort...

Av någon anledning kom jag och maken in på en gammal grej jag och kompisen gjorde när vi var yngre och inte visste bättre än att inte ifrågasätta auktoriteter...
Vi var 18 år, hade precis tagit körkort och höll som bäst på att planera vår drömresa till Australien...
Jag arbetade som mäklarassistent för nästan inga pengar alls och kompisen arbetade skift på den stora bröd/snacksfabriken i staden vi kom ifrån... Kompisen hade köpt en grön Golf när körkortet väl var införskaffat. I denna bil åkte vi på semester till Öland med en platta öl och ett fallfärdigt tält i bagageluckan... Efter en ganska slitsam semestervecka och en nonstop biltur tillbaks till Staden fick vi bensinstopp med fyra mil kvar att åka.. Som tur var kunde vi rulla in till bensinmacken och fylla upp tanken med nytt friskt drivmedel. Kompisen låg utmattad och sov i bilen medan jag fixade med bensinen. Jag gick in på stationen och betalade det jag blev skyldig. På väg ut stod en man och höll upp dörren och sa "välkommen tillbaks" varpå jag förvirrat svarade "va, hur vet du att vi varit på semester?!!"

Nåväl, nu var det ju inte det jag skulle dela med mig av... Min väns arbetskamrater på den stora fabriken hade konspirerat och välvilligt informerat henne om att om hon skulle ställa av bilen en längre tid var hon tvungen att byta luft i däcken, annars skulle fälgarna bli skeva... hrrrmm... Rodnar lite när jag tänker på det nu, men som den goda vän man nu är lånade jag familjens bil och följde med henne till macken (nej, inte samma) för att assistera vid luftbytet.. När vi hade börjat med höger fram och verkligen släppt ut all luft dom fanns i däcket började vi känna oss iakttagna. Vi tittade oss omkring och upptäckte en man som tittade på oss med en bekymrad rynka mellan ögonen. När sen luften i pumpen bara räckte till att fylla en femtedel av hjulet började man ana lite oråd...

Eftersom Staden är liten och rykten sprids som en brand på Savannen bröt vi upp rätt snabbt. I varsin bil och åt olika håll. Kompisen med rejäl slagsida åt höger fram...

Sjukvård

I september beslutade vi att kolla om yngsta dottern hade polyper bakom näsan som behövde tas bort. Efter ett besök hos hälsocentalen så fick vi 3 månader senare, i december, komma till sjukhuset där det konstaterades att jajamän, här skall opereras. Nu i mitten på februari väntar vi fortfarande på att få en operationstid.
Förra veckan var jag hos företagsläkaren med mitt öga. Nästa vecka skall jag till Sergels ögonklinik för undersökning. Verkar som om det går lite smidigare inom den privata vården. Jag återkommer i ärendet när jag fått tid för behandling. Men just nu leder den privata klart på poäng över den offentliga vården.
P.S En gång stod jag i förturslistan att få komma till hjärtkliniken på sjukhuset. Den kön tog 11 månader D.S

Inget särskilt egentligen..

Har ingen inspiration att skriva just nu, men känner att för att bloggen ska göra skäl för namnet, varannandag, så är det min tur att göra ett inlägg. Våra trogna läsare (hahahahaha...) kanske har märkt att det förekommer en viss skillnad på inläggen i stil och innehåll.. Detta beror ju på att jag (frun) och mannen båda skriver och tycker till på den här bloggen. Mannen har mer bestämda åsikter om saker som sticker i ögonen på folk (ingen nämd och ingen glömd) medan jag tydligen inte har några åsikter alls (eller det har jag ju, men är lite mer återhållsam i mitt tyckande offentligt).

Ville bara klargöra detta.

Dessutom har jag aptråkigt på jobbet - nuigen. Det kallas tvivel, det där som gror...

Overandout.

Det är kris...

..inom svensk film. På P1 idag satt det ett gäng kritiker och konstaterade detta faktum. Efter ett tag framkom det att det var inte ekonomisk eller publikmässig kris. Nej, på den fronten var det väl till och med lite bättre än vanligt. Det var en konstnärlig kris det handlade om. Problemet inom svensk film är alltså det görs filmer som folk vill betala för att se men som dessa egenutnämnda kulturens finsmakare tycker saknar DET, vad det nu kan vara. Enligt deras sätt att se på saken är det väl snarast svenska folket som är problemet med sin trashiga filmsmak.
Bra film är väl för fan sån film som folk vill se. Det gäller förresten all annan kultur också. Om jag fått bestämma hade jag slopat allt jävla stöd till flummiga kulturmuppar som sitter hemma och skapar med ångest som främsta inspirationskälla och gett pengarna till äldrevården istället.
Låt varje kulturyttring stå för sin egen kostnad så får både folket vad dom vill ha och några färre gamlingar slipper ligga i sin egen avföring.

Jag hade det på känn

Anna Book...

...tycker att det sups för mycket och festas för hårt bland deltagarna i Let's dance. Kanske är det så, kanske inte. Jag skiter fullständigt i vilket. Jag tycker bara att det passar så bra att just hon, denna sinnebild av måttfullhet och självkontroll kommer med påståendet.

Moras

I vår familj kallas man, alternativt kallar man sig själv, för ett moras när man är riktigt ofräsch, sunkig och elller sjuk... Vet inte riktigt vad det betyder eller om ordet ens existerar, men det är ett ord som verkligen passar för att beskriva hur jag mår just nu.

En skarp smärta i magen i morse, jomenvisst, mens...

Allmänt vissen, undrar om jag ska träna bort magsmärtan, nejmen ser man på 38,5 graders feber...

Hämtar kidsen från diverse institutioner, får hem dom till huset och däckar i soffan. Väcks av, "Mamma, får vi gå till E resp. H längre bort på gatan? Så får du vara för dig själv ett tag?"
Stackars mina gullungar.. lämnade som frön för vinden..

Några febernedsättande tabletter senare masar man sig upp för att laga husmanskost åt dom små, ett visst mått av ansvar känner man alltså fortfarande.. det blir kokt potatis och stuvad falukorv.

Magen vänder sig utoch in när jag ska ta hand om resterna och känner lukt av föda...
Ok, en tur till toa och kaskadspya. Magsjuka, som ett brev på posten.

Yngsta dottern står utanför toalettdörren och gråter, "mamma, mamma, jag vill inte gå på dagis imorgon, jag vill vara hemma och ta hand om dig".

Jag anser, att efter den här dagen har jag fyllt min moraskvot för resten av året. Basta!

Alltings ände

Kiosklitteratur, dansbaneelände, videovåld, AIDS, pedofiler, dataspel, terrorister och nu senast klimatet.
Vad har dom gemensamt?
Jo, de är alla saker som i olika perioder hotat samhällsordningen.
De två första är nu 70-80 år senare skrattretande. Videovåldet tar väl ingen heller på allvar längre. AIDS, pedofiler, dataspel och terrorister är väl inget att skratta åt, men det är inte många som på allvar oroar sig heller.
Så har vi då klimathotet. Du kan läsa spaltkilometer varje dag om hur allt kommer att gå åt helvete. Här och nu är det väldigt skrämmande, men det var videovåldet också i början av åttiotalet. Du kunde läsa spaltkilometer om det också. Jag är lika rädd som någon annan att allt skiter sig med de ökande temperaturerna. Fast egentligen ser jag hellre att det blir några grader varmare än att folk går omkring och sågar i varandra med motorsåg som var huvudinslaget i videovåldsdebatten.
Vad jag vill ha sagt är att saker och ting löser sig om man bara får lite perspektiv på dem.
Men den här gången är det allvar. Tror jag....eller inte...eller....;-)

Svensk mentalitet

Efter vissa påtryckningar från resten av familjen så bänkade jag mej igår kväll framför TV:n för ännu en upplaga av melodifestivalen, denna mest upphaussade av alla händelser i nöjessverige. Ja kanske i sverige överhuvudtaget. Jag vet inte vad det beror på, kanske för att man efter många år av melodifestivalentittande har lärt sig att man skall skruva ner förväntningarna till noll, men var inte låtarna lite bättre än vanligt i år? Några absoluta lågvattenmärken fanns ju förstås. De stavas Tommy Nilsson och Anna Book. Och vilka går och vinner? Jo självklart de ovan nämnda. Det första jag kände var skam att vara en del av det svenska kollektivet som tycker att detta var kvällens höjdpunkter. Men vid närmare eftertanke inser jag att det alls inte är så det är. Svenska folket har en starkt utvecklad medkänsla och röstar på dom som det är mest synd om och kan behöva lite framgång. I detta fallet ett svettigt fetto och en fårad gammal alkis. Att låtarna sög å det grövsta har inget med saken att göra.
Det kanske inte är så dumt att vara svensk ändå.

Ursäkta mig...

...men jag måste väl vara dum i huvudet!! Utjämningsstöd... Kan någon förklara för mig varför landssortskommunerna ska vara med och bidra till högre löner i Stockholm?! Snälla. Någon. Förklara. Tack.