Nattpasset..

Efter att återigen ha kommit isäng alltför sent och somnat oroligt i den ensamma sängen väcktes jag inatt av ett främmande ljud... Satte mig käpprakt upp och började söka källan till missljudet.. Hittade till slut yngsta dotterns Tamagochi liggandes på en hylla bredvid makens sida av sängen... Började i vild panik trycka på alla knappar som fanns på mojängen i alla möjliga olika grupperingar.. Till slut tystnade den och jag försjönk åter i törnrosasömnen... i c:a 10 minuter innan fanstyget börjar pocka på uppmärksamhet ytterligare en gång. Kollade möjligheten att ta ut batteriet, men då krävdes en pyttepytteliten stjärnskruvmejsel vilket faktiskt är ett verktyg jag INTE har i mitt sovrum....

Tryckte frenetiskt på knapparna igen vilket inte verkade hjälpa så till slut förpassades the toy from hell ner under gardiner och kuddfodral i lådan under sängen.. Och maken som skeptiskt brukar fråga mig vad jag ska ha alla kuddfodral till. Man kan aldrig ha för många säger jag!

Nåväl, så långt alltså inte många timmars ostörd sömn... Efter att ha stulit åt mig några kvalitetsminuter med huvudet i kudden kommer då minsta tjejen in och tränger ner sig under samma täcke och med huvuder på samma kudde. Hon har en elak hosta vilken accentueras på nätterna. Alltså börjar sjukskötersketjänstgöringen med att flytta upp henne på kuddarna när hon kanat ner och ge henne vatten när hostan är som värst... Till slut avtog hostan och jag såg fram emot två timmars härlig sömn bredvid en mjuk och varm liten gosig flicka... men gud måste ha något emot mig dessa dagar för efter vad som bara kändes som några sekunder väcktes jag igen av ett annat okänt ljud. VAD I HELVETE ÄR DET NU DÅ"!!!!!

Tog ett tag att komma på vad det kunde vara, men efter att ha kickstartat igång nattpatrullen i hjärnan kom jag ihåg att äldsta dottern klagat över en humla som surrat omkring på övervåningen på kvällen när hon skulle somna. Jag hade då tagit en runda och konstaterat att humlan inte existerade.. nej nej visst inte, för den hade ju somnat till lite mellan rullgardinen och mitt sovrumsfönster och vid halvsex bestämde den sig för att ställa till ett helvetes liv.. Alltså upp i bara mässingen, upp med rullgardinen och flasha plommonen för grannen medan jag försöker få ut humlan från hortensian... så där ja.

Efter denna sista incident hände faktiskt inget mer under natten och jag fick en och en halv timmas ganska behaglig sömn innan alarmet gick igång och Anna Book rockade loss till Samba Sambero... Mannen ringde och jag kunde rapportera om nattens bravader och vi fick oss ett riktigt gott skratt.

Yngsta dottern hade under tiden hittat sin tamagchi i kuddfodralslådan och gav upp ett skri av förtvivlan...
- Hjälp hjälp! Min Tamagochi är sjuk!!!!!

Fan trot efter min hantering av odjuret under småtimmarna....

Är huvudet dumt får kroppen lida.....

Inatt verkade det som en väldigt bra idé att vid tredraget svepa (ännu en) 6:a tequila i glada vänners lag...

Idag har denna tequila hemsökt mig när jag olyckligt har hängt med huvudet över toaletten...
Och idag som har varit en sån fin dag. Kall. Men fin.


Totally wasted... (i dubbel bemärkelse)

Det kom ett brev...

...till barnen från deras kusin som bor i Göteborg. Det är ett gult brev där hon har klistrat fast ett hjärta hon gjort av pärlor...

I brevet står det: "Hej. Hoppas ni har det skönt i ert gräs. Jag har det skönt i mitt gräs. Kram."


Ett vackert brev.

Matsäck ordnas av föräldrarna....

Som alla som läser vår blog vet, så har jag och herr t lyckats med bedriften att producera två underbara flickor...

Dom har nu kommit upp i de åldrarna när de själva börjar ställa krav på aktiviteter och sysselsättningar på fritiden. Den yngsta tjejen går på Mulle och den äldsta har hunnit beta av judo, slalomskola och är nu med i ett flickfotbollslag. Gott så...

Man vill ju att de ska hålla igång och utvecklas och förhoppningsvis bli en i gänget...

Det som håller på att få mig att gå in i väggen är allt man som förälder måste ställa upp på och ordna för att ens barn ska kunna hålla på med sin grej... Man ska hålla i fikaförsäljning på matcher, ordna med aktiviteter vid säsongsavslutningar, helst följa med på mulleutflykterna för det gör alla andra barns föräldrar (men, hallå, vem kan gå ifrån jobbet mellen 15 och 17 varje tisdag???) ..

Ok. Så långt fritidsaktiviteter....

Yngsta tjejen går på dagis. Ett dagis som har varit hur bra som helst och där båda barnen har trivts som fisken i vattnet...
Där har man föräldrafika en gång i månaden. Föräldrafika innebär att barnen fixar något bakverk som man som förälder sedan har möjlighet att avsmaka mellan 13.30 och 15 på en torsdag.... Men HALLÅÅÅÅÅÅÅ!!!!! Dom barn som inte har föräldrar som har möjlighet att gå ifrån vid denna obskyra tidunkt på dagen får då snällt sitta och äta sin bulle i ensamhet medan de andra barnen sitter i knät på sin förälder och myser!!!
DÖDSSTRAFF till den som uppfann föräldrafika!!!!!!

Håller för övrigt på att skola in lilltjejen på skola. En skola som ligger närmre där vi bor. Behöver jag nämna att föräldrarna ska vara med vid dessa tillfällen även om man bara får sitta i ett annat rum med de andra föräldrarna och hitta på samtalsämnen som berör oss alla (barnen) för att det inte ska uppstå en pinsam tystnad...
Och att dessa inskolningstillfällen naturligtvis ligger på, i mitt fall, patienternas primetime...

Den äldsta tjejen går ju redan på skolan som ligger närmre där vi bor och trivs där. Varje vecka får hon med sig ett veckobrev hem som vi hänger upp på väggen i köket så att vi kan hålla koll på vad som ska packas i W.I.T.C.H ryggan varje kväll... Utan undantag känns det som om hon varje vecka ska ut på utflykt med skolan, vilket är fantastiskt bra. Detta förekom ju så gott som aldrig när jag gick i skolan. Då såg man fram emot den där sällsynta friluftsdagen en gång per termin när man slapp undan klassrummets fyra väggar...

Det vore väl för underbart om det inte vore för det ord jag har kommit att hata sedan barnen började skola/dagis..... LUNCHMATSÄCK!!!!!

Vid minsta lilla venture utanför skogårdens trygga värld ska man ha LUNCHMATSÄCK!!! Kall pannkaka, kall pastasallad, grillad kycklingklubba, kalla köttbullar och pasta, kall korv och pasta.... och så får man ha med sig en liten chokladbit om man vill...

ARRGHH... i denna vår värld med överviktiga barn betingar man barnen med att vid alla utflykter över huvudtaget ska man ha med sig fikakorg... Vi kan inte ens föreslå en liten cykelutflykt utan att det krävs att man packar ner något att äta...

Alltså, det kanske bara är jag som är hyperstressad och överkänslig, men inte fan krävdes det så här mycket av våra föräldrar när vi växte upp (jag är född på 70 talet).. Man fick cykla själv till och från aktiviteter. Inte fan stod min farsa och sålde korv när jag snorades och spydde i skidspåren och man var jävligt överraskad och tacksam när morsan halade upp en torr apelsin när vi var som längst bort på cykelturen from hell (ungarna behöver härdas var förmodligen föräldrarnas levnadsmotto...)

Behöver en barnflicka med körkort och matlagningskunskaper...

Slow/fast food

Här i jämtland så är man väldigt stolt över nåt som kallas smakriket jämtland. I stort sett går det ut på att några bönder ute på landet tillverkar och kränger sin egen getost, och en massa prat om slow food konceptet. Men dom är för sent ute och kan aldrig konkurera med länets verkliga experter på slow food.

Idag var jag med barnen på stadens McDonaldshak. Det var i lunchtid och köerna till kassan var om inte långa så åtminstone existerande. Jag tvekade.... nånstans i bakhuvudet ringde en varningsklocka om att jag hade upplevt den här situationen förut och inte gillat det. Jag undertryckte varningen och trädde in. Valet föll på den mittersta av de tre köerna. Det var 4 sällskap före mej, sammanlagt 7 personer. Vad jag sen upplevde var 25 minuter från helvetet. 25 minuter för 7 personer på McD, det är ta mej fan skandal. När jag stod där mindes jag att jag för flera år sedan hade försökt lära mina då små barn ramsan "Vi HATAR McD, vi går aldrig dit igen" med ganska dåligt resultat. Ramsan gäller dock bara för östersundsrestaurangen.

ATTANS!

Min man upplyste mig vänligast om att ett av mikebikes senaste inlägg just precis avhandlade Gabriel Fors och hans förfest... Det hade jag inte sett... ÄRLIGT!

Attans är för övrigt ett av de starkaste uttryck spunge bob squarepants aka svamp bob slänger sig med....

Klackarna i taket...

Undrar bara... Vilken av programcheferna på SVT fick en hjärnblödning och gav Gabriel Fors ett eget program. Förfest hos Gabriel.. jovisst... för medlemmar i Pingstkyrkan kanske...

ESC

Lite sur smak i munnen så här morgonen efter...

Efter noggrant analyserande ;-) har vi kommit fram till att det ju inte spelar någon roll vilken musik man framför utan det som spelar någon roll är var man kommer ifrån..
Nästa år skickar vi Zlatan som kan sjunga Bä Bä vita lamm på bosninska - eller vad man nu pratar för språk i Bosnien..... En solklar topplacering...

Eller som en bekant uttryckte sig via sms: kuksugarschlager.

Nostalgitripp II

Vet inte vad et är som får mig så nostalgisk.. Det är något med bloggandet som framkallar gamla minnen hos mig och som får mig att vilja skriva ner det...

Min äldsta dotter har en brevvän som aldrig skriver.. Varje dag är det första hon frågar när hon kommer hem från skolan om hon har fått något brev. icke icke..

När jag var liten hade jag samma problem. Mina brevvänner, från Trinidad Tobago tror jag visst det var, svarade aldrig heller på breven man skickade.. Jag minns att detta krossade mitt lilla hjärta gång på gång när jag kom hem från skolan och fann den gapande tomma brevlådan... Min ömma moder löste detta genom att börja skriva egna brev till mig. Hon skrev på mitt Carl Larsson brevpapper som hon själv hade köpt till mig i julklapp.

Ett brev såg ut ungefär så här:

Hej min lilla älskling. Hur mår du? Jag mår bra. Nej nu tror jag att jag ska baka en sockerkaka. Vi ses sen. Kram Mamma.

OK. Förtydligande

Jag har fått lite negativ kritik för mitt senaste inlägget om knarket. Det jag menade var att är man myndig skall man i princip bestämma helt över sitt eget liv så länge man inte skadar någon annan fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller på något annat sätt.
Då kan man ju hävda att det blir en kostnad för samhället att ta hand om en massa knarkare. Men det är en indirekt kostnad som jag inte tycker man kan ta hänsyn till på samma sätt. I dagens samhälle har vi ju alkohol och (kanske) nikotin som kostar pengar. Det går ju bra. Och ska man hårddra det åt det hållet så borde det dessutom vara förbjudet att vara fet, sola och flytta utomlands. Och så vill vi väl ändå inte ha det.

Vänstern visar framfötterna

Inte vänsterpartiet direkt. Men väl "ledande vänsterpartister" som det uttrycktes på TV. Dom tycker att det skall bli lagligt att knarka. Klart vi skall ha det så. För inte vill vi väl ha en stat som omyndigförklarar sina egna medborgare? Är man 18 år så skall man fan själv få bestämma om man vill gå till ICA och köpa sitt knark eller om man vill låta bli.

Tick tack tick tack

När jag växte upp bodde min farfar i huset rätt över gatan. Det var ett lagom stort hus med grå eternitplattor. Bakom huset sträckte trollskogen ut sig i all oändlighet. Min farfar hade världens högsta solros i sin trädgård. På hans uthusvägg satt en piltavla som man övade upp träffsäkerheten på och i hans matkällare frodades dom största spindlar man kan tänka sig.

Till farfar brukade man gå och spela kort. Han fuskade aldrig så att man fick vinna utan hellre så att han vann själv... Så härdas ett barnahjärta. Farfar hade också en motioncykel som jag brukade låna när jag hade blivit lite större och börjat utöva seriös träning men vädret sög och man inte ville ge sig ut...

Jag brukade be min farfar att säga till mig när det hade gått en halvtimma. Evighetslång tystnad i det lagom stora huset. Det enda som påminde om att tiden faktiskt inte stod stilla var det genomträngande tickandet från den gamla väggklockan som måste dras upp med jämna mellanrum. Tick tack tick tack.

Varför blogga?!

Varför bloggar man/ni/jag?? Pratade om religion med en bekant igår som för övrigt också bloggar. Vi kom in på det känsliga ämnet religion och han tyckte att jag skulle skriva om mina synpunkter i ämnet i bloggen för att: då får du lätt många kommentarer...

Efter en kort sekunds rannsakning i mitt inre landskap kom jag fram till att jag inte bloggar för andras skull eller för att få så många kommentarer som möjligt utan för min egen skull... I min stressade tillvaro har allt som händer i mitt liv en förmåga att förpassas till glömskans fack. Därför är det skönt för mig attt skriva ner vissa saker i min blogg så att jag sedan lätt kan gå tillbaks och läsa och minnas.. iof kan jag ju göra detta i en dagbok, men hey, om någon kan tänkas vilja läsa det jag skriver och kommentera detta så är det ju bara en bonus...absolut ingen nödvändighet.

Ciao... igen. Rom var en fantastisk upplevelse...

Överdåd och hyckleri

Jag och frugan var i Rom över helgen. Första gången för oss bägge två. Det är en fantastisk stad, bara att promenera omkring så dyker det upp nån 2000 år gammal historisk byggnad runt vilket hörn som helst. Som sig bör besökte vi Vatikanen också. Det stället gillar jag däremot inte. Kyrkan kör ju ett race där de tycker att man skall dela med sig till de bättre behövande. Efter att ha sett Vatikanen och Petruskyrkan så känns ju inte det sååå seriöst. Som om en vänsterpolitiker skulle skatteplanera eller en direktör tycka att facket skall ta sitt ansvar i löneförhandlingarna. Men så har vi ju det inte i Sverige ;-)