Nattpasset..

Efter att återigen ha kommit isäng alltför sent och somnat oroligt i den ensamma sängen väcktes jag inatt av ett främmande ljud... Satte mig käpprakt upp och började söka källan till missljudet.. Hittade till slut yngsta dotterns Tamagochi liggandes på en hylla bredvid makens sida av sängen... Började i vild panik trycka på alla knappar som fanns på mojängen i alla möjliga olika grupperingar.. Till slut tystnade den och jag försjönk åter i törnrosasömnen... i c:a 10 minuter innan fanstyget börjar pocka på uppmärksamhet ytterligare en gång. Kollade möjligheten att ta ut batteriet, men då krävdes en pyttepytteliten stjärnskruvmejsel vilket faktiskt är ett verktyg jag INTE har i mitt sovrum....

Tryckte frenetiskt på knapparna igen vilket inte verkade hjälpa så till slut förpassades the toy from hell ner under gardiner och kuddfodral i lådan under sängen.. Och maken som skeptiskt brukar fråga mig vad jag ska ha alla kuddfodral till. Man kan aldrig ha för många säger jag!

Nåväl, så långt alltså inte många timmars ostörd sömn... Efter att ha stulit åt mig några kvalitetsminuter med huvudet i kudden kommer då minsta tjejen in och tränger ner sig under samma täcke och med huvuder på samma kudde. Hon har en elak hosta vilken accentueras på nätterna. Alltså börjar sjukskötersketjänstgöringen med att flytta upp henne på kuddarna när hon kanat ner och ge henne vatten när hostan är som värst... Till slut avtog hostan och jag såg fram emot två timmars härlig sömn bredvid en mjuk och varm liten gosig flicka... men gud måste ha något emot mig dessa dagar för efter vad som bara kändes som några sekunder väcktes jag igen av ett annat okänt ljud. VAD I HELVETE ÄR DET NU DÅ"!!!!!

Tog ett tag att komma på vad det kunde vara, men efter att ha kickstartat igång nattpatrullen i hjärnan kom jag ihåg att äldsta dottern klagat över en humla som surrat omkring på övervåningen på kvällen när hon skulle somna. Jag hade då tagit en runda och konstaterat att humlan inte existerade.. nej nej visst inte, för den hade ju somnat till lite mellan rullgardinen och mitt sovrumsfönster och vid halvsex bestämde den sig för att ställa till ett helvetes liv.. Alltså upp i bara mässingen, upp med rullgardinen och flasha plommonen för grannen medan jag försöker få ut humlan från hortensian... så där ja.

Efter denna sista incident hände faktiskt inget mer under natten och jag fick en och en halv timmas ganska behaglig sömn innan alarmet gick igång och Anna Book rockade loss till Samba Sambero... Mannen ringde och jag kunde rapportera om nattens bravader och vi fick oss ett riktigt gott skratt.

Yngsta dottern hade under tiden hittat sin tamagchi i kuddfodralslådan och gav upp ett skri av förtvivlan...
- Hjälp hjälp! Min Tamagochi är sjuk!!!!!

Fan trot efter min hantering av odjuret under småtimmarna....