Vet inte vad et är som får mig så nostalgisk.. Det är något med bloggandet som framkallar gamla minnen hos mig och som får mig att vilja skriva ner det...
Min äldsta dotter har en brevvän som aldrig skriver.. Varje dag är det första hon frågar när hon kommer hem från skolan om hon har fått något brev. icke icke..
När jag var liten hade jag samma problem. Mina brevvänner, från Trinidad Tobago tror jag visst det var, svarade aldrig heller på breven man skickade.. Jag minns att detta krossade mitt lilla hjärta gång på gång när jag kom hem från skolan och fann den gapande tomma brevlådan... Min ömma moder löste detta genom att börja skriva egna brev till mig. Hon skrev på mitt Carl Larsson brevpapper som hon själv hade köpt till mig i julklapp.
Ett brev såg ut ungefär så här:
Hej min lilla älskling. Hur mår du? Jag mår bra. Nej nu tror jag att jag ska baka en sockerkaka. Vi ses sen. Kram Mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ojoj. Jag hade också brevvän i Afrika...i Kenya tror jag. Det tog typ ett halvår innan det kom nåt svar och när de väl svarade fattade man inte riktigt vad det stod eftersom engelskan var lite knagglig fårn båda hållen:)
Skicka en kommentar