Moras

I vår familj kallas man, alternativt kallar man sig själv, för ett moras när man är riktigt ofräsch, sunkig och elller sjuk... Vet inte riktigt vad det betyder eller om ordet ens existerar, men det är ett ord som verkligen passar för att beskriva hur jag mår just nu.

En skarp smärta i magen i morse, jomenvisst, mens...

Allmänt vissen, undrar om jag ska träna bort magsmärtan, nejmen ser man på 38,5 graders feber...

Hämtar kidsen från diverse institutioner, får hem dom till huset och däckar i soffan. Väcks av, "Mamma, får vi gå till E resp. H längre bort på gatan? Så får du vara för dig själv ett tag?"
Stackars mina gullungar.. lämnade som frön för vinden..

Några febernedsättande tabletter senare masar man sig upp för att laga husmanskost åt dom små, ett visst mått av ansvar känner man alltså fortfarande.. det blir kokt potatis och stuvad falukorv.

Magen vänder sig utoch in när jag ska ta hand om resterna och känner lukt av föda...
Ok, en tur till toa och kaskadspya. Magsjuka, som ett brev på posten.

Yngsta dottern står utanför toalettdörren och gråter, "mamma, mamma, jag vill inte gå på dagis imorgon, jag vill vara hemma och ta hand om dig".

Jag anser, att efter den här dagen har jag fyllt min moraskvot för resten av året. Basta!