...är ett mantra som används i en annan blog jag besöker dagligen. Kanske får ta till mig detta nu och upprepa det tyst för mig själv i min strävan att ta mig igenom dagen på ett någorlunda sätt. Det är ju faktiskt så att det blir lättare med tiden, men jag gråter fortfarande varje dag i duschen...
Har en så stor längan efter barnet jag nyss bar i magen, pratade med, sjöng för och klappade på och så är det bara inte där längre....
Min terapi under dessa veckor har varit att sitta i soffan och titta på tv samtidigt som jag virkat ett antal mössor i olika former och färger. Barnen tittar konstigt på mg varje gång jag börjar på en ny mössa.. men mamma, du har ju redan så många mössor.. så sant så sant, så nu får jag väl börja ge bort...
Har tittat på den nya svenska serien Upp till kamp... Säkert en jättebra serie om man bara kunde koncentrera sig på handlingen, men jag kan inte andas när jag tittar på den.. Fan dom röker ju HELA TIDEN. När dom badar badkar, när dom äter vita bönor ur burken, när dom har sex, när dom har fackföreningsmöte, när dom äter middag på fin restaurang... HELA JÄVLA TIDEN!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Uppåt framåt vännen...
...och visst bolmades det något alldeles överjävligt mycket i den där serien. Överdrivet och det kändes nästan som produktplacering av alltihop...huh.
peter: onwards... always onwards... ja fy fan. Om jag någpinsin varit sugen på en cigg blev jag definitivt botad nu.. /fru y
Hejsan Y
Jag kan tänka mig att många tror att allt är bra nu bara för att det gått ett tag vilket det inte är.
Hoppas att du vet att du får vara ledsen precis så länge du vill och behöver.
Kramar i massor.
/Katrin
/Katrin
Katrin... Ja, ungefär så är det. Man är så ledsen inuti men kanske visar upp en annan fasad... /kram tillbaks. Y
Hm, den där serien missar jag ju hela tiden.
Ta tid på dig och var ledsen men glöm inte bort vad du faktiskt har också:)
Skicka en kommentar