Jag är ett svart litet regnmoln....
Just nu känner jag mig inte ens arg, bara otroligt ledsen. Var på ultraljudet som skulle visa om vi skulle få en pojke eller flicka. Vi skulle få med bilder hem och visa barnen när dom kom hem ifrån skolan.
Istället fick jag ta dom i knät när dom förväntansfullt kom inspringande och nyfiket ville veta om dom skulle få en bror eller en syster och berätta att barnet inte levde i mammas mage...
Jag haft lite på känn att allt inte varit som det ska men förträngt dom tankarna långt bak i medvetandet och tolkat varje gasbubbla som en liten bebisrörelse...
Bryta ihop och komma igen har fått en helt ny innebörd. Vem fan bryr sig om Stefan Holm missar pallen i höjdhoppsfinalen liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kram vännen...kram på er alla.
Du har rätt, Y. Vem bryr sig om Holm?
Kram på dig.
/Katrin
KRAM!
Alla ovanstående: Tack för att ni bryr er. det hjälper. Fru y
Oohh, så tråkigt, jag som såg fram emot att få gratta efter att just ha läst föregående inlägg...
Stora kramen på er allihop!
/Christel & co
Christel: Tack. Förhoppningsvis får du chansen att gratulera igen om en inte alltför avlägsen framtid.../Ylva.
Skicka en kommentar