... har äntligen, eller vad man ska säga, blivit till salu. Detta hus har hemsökt mig i mina drömmar sen jag var liten. Växte upp tvärs över den nedlagda järnvägen som skiljer mitt föräldrahem från detta underbart, fantastiskt vackra hus. När jag var liten bodde min storasysters bästa kompis där. Hennes pappa var direktör på den stora stora fabriken som höll och håller liv i den lilla staden. Då fick jag ibland följa med in i HUSET och ibland, om jag hade riktig tur stanna och äta middag. Den familjen hade husa som serverade maten när man satt vid bordet. Om man inte hade lagt besticken på rätt sätt när man var klar med maten kom hon och la på mer mat på tallriken......
Vi spelade brännboll i trädgården när vi blivit lite större... Det blev fullängd på varven i den stora stora trädgården som familjen hade en anställd att sköta...
Nu har paret som tog över efter att "min familj" flyttade till huvudstaden dött och dödsboet väljer att lägga ut huset till försäljning. Jag har alltid drömt om att bo i det huset och känner fortfarande att jag SKA bo där innan jag dör. Nu hade varit en perfekt tid om det bara inte varit för att det ligger i fel ända av landet....
Det hade ju varit en dröm för tre par små barnfötter att springa runt i och leka kurragömma. Antar att det kommer att fortsätta att hemsöka mig i mina drömmar ytterligare en lång tid framöver...
5 kommentarer:
Östersund ligger väl också i fel ände av landet...väl? Köp vetja...även om jag egentligen inte vill att ni gör det!!
Peter: Mmmm... skulle gärna köpa och ha som sommarresidens.. men 1.7 mkr för ett sommarresidens. tja, dit har vi inte kommit ekonomiskt än helt enkelt. men tänk om.. vilka tebjudningar man kunde ha! suck...
Hmm...tre par småbarnsfötter alltså. Då är det tokofficiellt då?? :)
peter: Jäpp.. visst var det ett lite fint sätt att outa det på?! /fru y
Mm...det var lite snitsigt av dig, men så är du lite snitsigt också;) Hmm..snitsigt..det låter lite 91:an Karlsson över det..haha...fan jag är gammal...
Ha en bra dag!
Skicka en kommentar