Sportsmanship...

Var på ett lokalderby i basket härmodagen.. Jag vet, jag är förvånad själv!!!!! Blev medbjuden av en omtänksam väninna som tyckte att jag borde komma ut lite och se mig omkring istället för att bara sitta och zappa framför kanalerna..

Matchen i sig var väl helt ok. ( Vill här bara flika in att det är förvånansvärt många inhemska talanger som frontas i ett elitserielag i basket nuförtiden... Notch notch, know what I mean..)
Hemmalaget gjorde en stark inledning av matchen och ledde en bit i in första quartern (som för övrigt bara är tio minuter. Weird!) Sen var det ett jämnt tapp resten av matchen..

Nåväl, nu var det ju inte matchresultatet rubriken syftade till, utan sportsmanship. Eller rättare sagt, den totala fucking bristen på detsamma! Jag hör förmodligen till ett utdöende släkte som uppskattar en snygg prestaiton inom idrotten oberoende av klubbtillhörighet, nationalitet eller whatever. Under denna matchs gilla gång kan jag ärligt säga att det inte var en enda hemmasupporter som applåderade uppskattande åt något som motståndarlaget gjorde. Tvärtom, man buade, klappade, ropade, skrek i störande syfte varje gång klyktattarna ( ;-) ) gjorde något najs... Vid straffkast kunde man absolut inte höra en knappnål falla. Nu vet ju inte jag om detta fenomen är detsamma för allas hemmapublik... Kan mycket väl vara så. Och avslutningsvis; Men ändå...