har kommit på mig själv med att irritera mig på saker som jag annars inte bryr mig så mycket om. Brukar låta andra tycka vad dom vill och hålla mina åsikter för mig själv.. vet inte riktigt vad det är men har bl a lyckats få min kära kollega att börja gråta den här veckan, skrivit irriterade kommentarer på andras bloggar, tycker att folk är jävligt fula i håret och hyttat åt bilister som kör alldeles för fort på våra vägar... Idag blev jag t ex jävligt lack på några kids som gick och blippade på telefonen på väg ut från mc doo medans jag stod där och höll upp dörren. Till slut drämde jag helt sonika dörren i ansiktet på den stackars sate som råkade komma sist...
Å andra sidan fick jag en annan kollega att bli tårögd häromdagen för hon tyckte att jag uttalade hennes namn så fint... Fast då tänkte jag: va fan, hur många olika sätt finns det att uttala Kristina på egentligen...
Det är nog det förbannade mörkret som aldrig verkar ge vika.. kanske. Eller så är jag på väg att bli den surkärring alla har förutspått att jag skulle bli. Ja, kan riktigt känna att det är så...
Är det någon som vill lista mig på sin lista över 5 bloggare man skulle vilja träffa i verkliga livet?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Heh...jag har ju turen att få träffa dig i verkliga livet!!! Och inte fan är du någon surkärring! Du är en av de gladare jag känner. Anledningen till ditt nyckfulla beteende sista tiden har jag en teori om men den kanske inte ska vädras här...
Jag hoppas du visade tatueringarna och att du hade dödskallescarfen du fick av mig när du smällde igen dörren i ansiktet på småkidsen...vem vet, de kanske tycker du var en råcool tant...hihi!
Kram påre!
peter: kram själv du ;-)
Well, ungefär sådär beter jag mig också lite nu och då. Det är bara att fråga Herr M här ovan som får utstå en hel del svordomsramsor:p
Och jag skulle vilja träffa dig. Nu har jag ju iofs gjort det några sekunder, men kanske mer på riktigt liksom?:)
laanna: Vad du är go.. sånt behöver jag höra. Kram fru y
Tjaa, man kan ju alltid hoppas att vi ses vid skidskyttespåren i februari?!?!! ;-)
(Själv skyller jag det mesta på förbanndae regnet och blankisen och lerfälten...)
Skicka en kommentar