När man var liten varade lördagen i en hel evighet... Man sov rätt länge, väntade på att föräldrarna skulle vakna... tittade på någon gammal finsk bastufilm med pappa medans man käkade grötfrukost och äggmacka och åkte sedan en mil till ett naturreservat i närheten för helgens långpass i obanad terräng på rullstensåsarna... Då hade klockan hunnit bli tio......
Sen rullade det på så hela dagen. Lek med kompisarna, promenad på stan, lunch, fixa och dona på rummet, middag, tipsextra (med otroligt tråkig engelsk ligafotboll, långbollande från planhalva till planhalva)
Alltså dagen tog aldrig slut och man hann med så otroligt mycket!!!
Mina lördagar idag känns som ett TGV tåg, jag hinner inte ens få bort kuddränderna ur ansiktet förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Och då hann man inte ens med att få undan den där tvätten som har legat i sin IKEA påse sedan förra helgen...
Min enda förklaring till fenomenet är att dygnet har blivit kortare.. eller att man inte körde en enda tvättmaskin, eller lagade en enda måltid eller städade en kvadratmilimeter på egen hand när man var liten/yngre...
Man har axlat sina föräldrars roll med den äran... skillnaden är väl bara att våra barn slipper kolla finska bastufilmer och Fulham - Newcastle vareviga lördag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tjena Tommiesen!
Är du säker på att barnen inte uppfattar just dina barnupplevelser?
Något säger mig att de ser på gamla repriser av skitsoooooooopor kollat på TV4:s satsning på antingen Tyskdjävla fotboll eller superduper div 2 premleage.
Lördagarna skall man ut och åka skidor och hänga med mamma och pappa och sporta...
I rest my case.
Gissa vem fråb Götet
Götet: Det där var Y:s lördagaupplevelser
Skicka en kommentar