Efter flera veckors verklig ångest och längtan efter vinter kom den så äntligen - snön... Förmodligen är den borta igen till veckan, men jag har passat på att njuta av den de dagar den har varit här och hälsat på. Igår tog jag och en väninna en promenad i skogen där kramsnön låg orörd. Det knarrade så där härligt under skorna och jag kunde inte låta bli att göra en och annan snöboll och prickkasta mot elljusstolparna med jämna mellanrum. Trött i benen, men glad i hågen, gjorde jag en snölykta på bron och tvingade barnen och maken att göra en stor snögubbe på framsidan av huset. Är det snö så är det.
Idag styrde jag upp en skidtur runt 2,5 km:s spåret. Ingen ville egentligen åka skidor, men alla följde med bara för att göra mig lycklig. Mycket gnäll och en del vurpor senare kom vi då tillbaks till starten, lastade in skidorna i bilen och drog till den lokala pulkabacken, aka Bränningebacken. Ser inte mycket ut för världen, men barnen åkte ner och gick upp, åkte ner och gick upp. Jag stod och tittade på och kände mig - lycklig. Sen hem till hemmets lugna vrå, tända stearinljus en masse och sitta i tv soffan och kolla upplösnigen på herrarnas 15 km klassisk i Davos. Svensk seger - kan det bli bättre???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
och här har vi det vackraste vinterlandskapet jag sett på flera år...
Även om jag inte tycker särskilt mycket om vintern så måste jag säga att det är helt otroligt vackert ute nu! Åk till Ösd vettja!
Maria
Maria: Jadajada... så fort bebisen behagar komma och jag åter kan gå på mina ben så blir det en vända till den bästa av världar!!!//fru y
Snyggt skrivit! Och vad mysigt det låter, MYS!
Hoppas allt är bra med er :)
Martha: Tackar tackar! Allt bra med oss förutom att väntan känns evinnerlig! Kram fru Y
Skicka en kommentar