..man orkar nästan inte tänka på hur det måste kännas att förlora ett barn under så hemska omständigheter. Inte att förlora ett barn över huvudtaget.
Mina små frågade igår om Engla och vad som hade hänt henne. Och vad säger man? Man vill ju förskona dom från allt det hemska som finns i världen men samtidigt medvetandegöra dom om att man faktiskt måste vara försiktig.
Otrevlig balansgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, tuff uppgift alla småbarnsföräldrar har att berätta om det där. Ändå verkar det som att barn är smartare än många tror, så ingen idé att ljuga liksom. Men kanske bespara dem alla hemska detaljer?
laanna: nej så långt har ja g kommit.. men hur berättar man sanningen på ett snällt sätt liksom.Tror vi klarade det rätt bra, men lilla tjejen har ont i magen och vill inte gå själv ut till bilen just nu.. så vi kanske inte klarade det så bra, eller... fy fan så jävla hemskt.../fru y
Ni kanske ändå gjorde det bästa av situationen.
Kram
Skicka en kommentar